Då coronapandemin bröt ut i våras tömde den Elisabeth Rehns välfyllda kalender. Rätt skönt, tycker hon.
– Att kunna dra streck över alla inplanerade uppdrag kändes befriande. Ju äldre man blir desto mer oroar man sig för olika tillställningar, också för hur man ska ta sig dit.
En besvikelse var däremot att 85-årsdagen i april inte kunde bli någon större familjesammankomst, på grund av coronarekommendationerna.
– Tillsammans med barnen stod vi utomhus, skålade och frös en stund. Vi var en rätt ynklig samling och det hela var avklarat på 40 minuter.
Efter det har det dock blivit en del glada sammankomster i varmare väder. I samband med coronan valde hon att flytta tillbaka till huset i Kyrkslätt, omgivet av vidsträckt natur. Lägenheten i Grankulla, vilken hon hyrde för att komma närmare service och inte behöva bekymra sig för sådant som snöarbete, kändes alltför begränsande.
– Det gick ju inte att bjuda hem folk, och jag måste ha friheten att kunna vandra omkring. När vädret blir ruskigare kommer jag säkert att bo mera i Granibostaden. Andra pensionärer brukar resa till Solkusten över vintern, jag reser till Grankulla.
Efterfrågad expertis
Trots att coronan rensat i kalendern blir tiden inte lång. Det garanterar berget av läsning – skönlitteratur och tidningar men också arbetsbetonad lektyr i form av manus och utredningar som Elisabeth ombetts ge feedback på.
En del uppdrag på hemmaplan har det också blivit. Då faneden svors i Dragsvik i augusti var hon med som förstavare. Tillställningen var samtidigt ett sätt att uppmärksamma 25-årsjubileet av kvinnors möjlighet att göra frivillig värnplikt, vilket blev verklighet under Elisabeths tid som försvarsminister.
Samma dag som denna intervju görs ska hon gå på en premiär av Peacemaker, tv-serien med Irina Björklund i huvudrollen som finländsk fredsförhandlare. Att från egen coronasäker loge följa med förevisningen är något Elisabeth ser fram emot.
– Irina intervjuade mig när hon gjorde research för rollen. Hon ville veta hur jag upplevt mitt jobb som bl.a människorättsrapportör på Balkan.
”Ge inte upp”
De många arbetsuppdragen har fört Elisabeth jorden runt, men problem med rygg och knän gjorde att hon redan innan pandemins utbrott var tvungen att dra ner på resandet. Krämpor är ändå inget hon tycker att man ska snöa in sig på, även om många äldre givetvis har det svårt.
– Man ska inte ge upp utan försöka acceptera saker som de är. Det är ett av mina tips för ett bra seniorliv.
Kontakten med andra människor ser hon också som viktig för välbefinnandet.
– Under coronan har jag fått många mejl från tidigare arbetskamrater som velat höra hur jag har det. Det har glatt mig oerhört.
Till de egna rutinerna hör dagliga telefonsamtal med de två systrarna.
– Vi hör hur den andra mår och pratar politik. Just nu handlar det mycket om situationen i Belarus, och så Trump förstås. Jag tror det är bra att försöka hålla världen bekant. Det är något jag rekommenderar alla.
Vet du om Elisabeth Rehn?
Född: I Mäntsälä 6 april 1935.
Familj: 4 barn, 13 barnbarn, 12 barnbarnsbarn. Maken Ove gick bort 2004.
Plock ur karriären: Riksdagsledamot 1979–95, försvarsminister 1990–95, jämställdhetsminister 1991–95, presidentkandidat 1994 och 2000, ledamot i Europaparlamentet 1995–96, FN:s människorättsrapportör på Balkan 1995–98, FN:s generalsekreterares specialsändebud i Bosnien-Herzegovina 1998–99, styrelsemedlem i internationella brottsmålsdomstolens offerfond 2009–2016, medförfattare till Unifems Women, War and Peace (2002; sv. ”Kvinnor, krig och fred”), FN-rapporter från Palestina och Demokratiska republiken Kongo.
